När jag var liten drömde jag som troligtvis många andra. Riktigt liten ville jag så gärna bli en prinsessa och bli räddad av en prins, som tog mig till fjärran land  

Men åren gick och livet var inte bara rosa :) Man mognar och inser att visst är kärlek något vackert men ingenting man får uan att ge. Blev nyss nästan tårögd när en man talade om att hans kvinna var "one of a kind", det tror jag är det bästa man kan få! Kvinnan är en för mig ny bekantskap och någon som jag kommit att tycka väldigt väl om, tror du vet vem du är.. Jag är så mäkta imponerad av par som verkligen lever för varandra, på ont och gott!

Klart livet har sina törnar och för mig är inte livet en räkmacka. Men hur jag än vrider och vänder på det så skulle jag inte vilja vara utan det dåliga, för då är jag rädd att jag skulle sluta drömma och inte längre värdesätta livets guldklimpar på samma sätt. Jag är som sagt en funderare och vrider o vänder, men jag gillar det... Nackdelen är nog att min kärlek inte gör det, han har lite svårt att förstå det. :) Men min fråga är, Måste man förstå allt? Skulle inte det va jävligt trist??? Man får lite ta grisen i säcken ibland, fast jag måste understryka vikten av att lyssna och vara varandra till lags och framför allt göra det bästa av det gemensamma.

Så någon prinsessa blev jag inte, men jag hoppas att jag för min man är one of a kind..    Min egen prins, prinsessa   

Jag vill ge er en eloge (hoppas ni inte misstycker) för den kärlek ni båda utstrålar, ni är ett mycket vackert par! EM

 

Eddie

20 februari 2010 14:42

Fint skrivet! Tack.
Bara så du vet, jag är oxå en grubblare och jag gillart! :)

Livet med mig är svängigt, men förmodligen omväxlande :)

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ägnade gott om tid åt att försöka övertala barnen om ett litet luciatåg här hemma på morgonen men där gick jag bet. Tycker det borde ingå tills dess att de är 18.. vi får prata vidare om det..   Tycks liksom ha svårt att vakna idag, vädret är grå...

Äntligen är mina lussebullar tillverkade! Dom är inte vackra men går faktiskt att äta :) Varma lussebullar och ett stort glas mjölk blev avslutningen på kvällens spinning. Inbillar man sig bara tillräckligt mycket så kan faktiskt lussebullarna vara g...

Varje år är traditionen att vi bygger pepparkakshus.. Jag bränner mig alltid på sockret och minst en del på huset brakar och måste lagas, ibland har visst karlssons klister använts (läs jämt). Idag kom kidsen hem, mamma glad i hågen :):) Vem vill byg...

Bloggen börjar bli gammal och uppdateras nästintill aldrig, undrar vad den har för ursäkt den här gången?! Jag föreslår att vi skiter i allt dösnack och går direkt på viktigare saker, saker som geggamoja. Jag har ju en viss förkärlek till Mia och Kla...