Tänk vad olika människor är egentligen, helt unika.. Hela tiden utvecklas samhället och trender ersätter varandra. Jämställdheten ger oss en möjlighet att öppet prata och alla strävar vi efter våra egna "rosa" drömmar.. Huruvida de är möjliga att uppleva i en relation det förtäljer inte historien. Min dröm är ju mest min egen och även om den är i stil med kamraters eller min partner så är de ju långt i från lika. Det innebär att om vi ska få våra drömmar uppfyllda så måste vi antingen hitta den "perfekta partnern" eller förändra de mina.. Båda alternativen verkar alltför avancerade och jag insåg för länge sedan att det handlar om prioritering. Jag har hittat min partner, han som får mig varm i hela hjärtat, kryper intill mig om natten och gör mig både glad och trygg. Men baksidan av  mig är inte lika fluffig som många andras verkar vara, jag har sämre dagar och är nog inte särskilt enkel att leva med. Jag är en riktig känslomänniska och har svårt att inför människor som känner mig "stänga" allt inne. Allt det här resulterar i att det inte alls är helt rosa här hemma, vissa dagar blixtrar det rent av. Vi tycker inte alls lika dant och vill inte alls samma saker alltid, vad som dock ändå gör mig säker i mitt val är den kärlek jag känner för min partner, ingen kan mäta sig med det. Den känsla han ger mig, det lugn han fömedlar, jag älskar honom av hela mitt hjärta. Baksidan av kärleken är ju den att ingen kan såra så mycket som den man älskar högst.. Så jag är helnöjd i mitt val av partner och inser att livet inte handlar om samma mål och drömmar, det handlar om en gemensam väg där vi uppfyller våra egna var för sig men med stöttning av varandra, och vissa tillsammans såklart. Men det är just de egna drömmarna som gör en stark, stark i sig själv där jag inte är beroende av min partner för att leva. Är det inte den styrkan som gör att man sedan med nya krafter kan gör allting mer rosa?

Vad är gränsen för gemensamma och separata behov och drömmar? Hur långt är du beredd att gå för mig? Det är frågor som måste besvaras för att drömmen ska förbli.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ägnade gott om tid åt att försöka övertala barnen om ett litet luciatåg här hemma på morgonen men där gick jag bet. Tycker det borde ingå tills dess att de är 18.. vi får prata vidare om det..   Tycks liksom ha svårt att vakna idag, vädret är grå...

Äntligen är mina lussebullar tillverkade! Dom är inte vackra men går faktiskt att äta :) Varma lussebullar och ett stort glas mjölk blev avslutningen på kvällens spinning. Inbillar man sig bara tillräckligt mycket så kan faktiskt lussebullarna vara g...

Varje år är traditionen att vi bygger pepparkakshus.. Jag bränner mig alltid på sockret och minst en del på huset brakar och måste lagas, ibland har visst karlssons klister använts (läs jämt). Idag kom kidsen hem, mamma glad i hågen :):) Vem vill byg...

Bloggen börjar bli gammal och uppdateras nästintill aldrig, undrar vad den har för ursäkt den här gången?! Jag föreslår att vi skiter i allt dösnack och går direkt på viktigare saker, saker som geggamoja. Jag har ju en viss förkärlek till Mia och Kla...