Ägnade gott om tid åt att försöka övertala barnen om ett litet luciatåg här hemma på morgonen men där gick jag bet. Tycker det borde ingå tills dess att de är 18.. vi får prata vidare om det..

Tycks liksom ha svårt att vakna idag, vädret är grått och blåsigt och någon julkänsla har inte infunnit sig. Har försökt med lussebullar, pyssel och träning. Ändå slutar jag inte gäspa, ingenting hjälper!!

Äntligen är mina lussebullar tillverkade! Dom är inte vackra men går faktiskt att äta :) Varma lussebullar och ett stort glas mjölk blev avslutningen på kvällens spinning. Inbillar man sig bara tillräckligt mycket så kan faktiskt lussebullarna vara grymt proteinrika!!! :) Sen att degen krånglade, förvarades långt in i ett skåp och försökte räddas med en värmekudde, det är sånt vi inte måste gå in på..

Varje år är traditionen att vi bygger pepparkakshus.. Jag bränner mig alltid på sockret och minst en del på huset brakar och måste lagas, ibland har visst karlssons klister använts (läs jämt). Idag kom kidsen hem, mamma glad i hågen :):) Vem vill bygga pepparkakshus??? ingen... INGEN VILL BYGGA ELLER DEKORERA PEPPARKAKS HUS MED MIG

Köpte huset igår och till råga på allt (som alltid) tappade jag huset i golvet men jag log ändå. Det löser sig varje år med hjälp av en sönderbränd kastrull, smälta slevar, brännsår och klister :) Jag log på riktigt!!

Men nu kom det sig att ingen ville pyssla med mig.. Ändå tänker jag promt bygga det för barnen skull (läs min). Öppnar paketen och huset ser mer ut som ströbröd, helt krossat...

Så i år blir det inget jävla pepparkakshus bara så ni vet! Det är fett ute!!!

Bloggen börjar bli gammal och uppdateras nästintill aldrig, undrar vad den har för ursäkt den här gången?! Jag föreslår att vi skiter i allt dösnack och går direkt på viktigare saker, saker som geggamoja. Jag har ju en viss förkärlek till Mia och Klara (och House men han tillhör liksom inte ämnet) och satt och skrattade gött igår på youtube.. Hon beskriver hur vi kvinnor ha en jäkla massa geggamoja i huvet och hur bra det vore med ett riktigt praktiskt förvaringssystem men små färgglada backar med prickar på som vi kunde placera allt kladd i. Det skulle liksom bli så mycket renare hemma då, och så mycket lugnare för pappi.. Hemma hos oss vore det sjukt bra, av flera andledningar:

1 Överskott på moja

2 Mojan är svår att ta bort

3 Pappi ogillar mojan

4 Tycker iden om förvaringssystemet låter enhetligt (vi måste dock prata om huruvida prickarna är nödvändiga).

Jag vet att han inte hade med saken att göra men jag tycker ändå vi bara tar en smygkik...

Mammis ögongodis, Dr House :)

Ännu en dag med rapportskrivande men nu mina kamrater börjar det lossna. Började om från scratch med att definiera logistik och produktionslogistik och kom på så vis in på marknadens utveckling och behov av IT. Det är verkligen uppenbart att det blir stiltje om jag inte tror mig ha en helt vattensäker plan innan jag börjar, tillbaks till alla dessa personligheter vi sitter på, alla har vi olika fram och baksidor. På tal om baksidor, beställde litteratur till de nya kurserna, företaget tar 2 dagar på sig att packa böckerna, är inte det till att ta i. Att ha utvecklade informationssystem externt är alltså inte så hemskt positivt där jag som kund får följa deras ineffetiva arbete.. Kan jag skriva om det tro?? :)

Har dagen till ära parkerat inne på Andree´s rum, tokigt bra skrivbord de har våra barn, massa yta! Vi inredde ju ett kontor i höstas och visst är skrivbordet snyggt (och lite dyrt) men ytan... Nae inga bra ytor men Snyggt:)

Nu blir det strax lite lunch, mer studier och en eftermiddagsfika hos Elin, mycket trevligare än den här rapporten!! :) Och ikväll mina kamrater... då kommer House hem till min soffa *dreglar*....

Inte mycket ledig tid de sista dagarna, sitter och degar ihop en rapport om affärssystem. Fruktansvärt ointressant! Fast egentligen är det nog mitt eget fel att vissa saker blir så förbannat träkiga, jag menar.. om jag inte väntade in i det sista med allt utan istället kunde lösa saker i tid, då kanske det inte skulle kännas så motigt.. Har iallafall jobbat undan allt jag bör på jobbet och har nu fyra dagar kvar tills min rapport ska lämnas in och redovisas. Det måste jag ju fixa!! :)

Just tagit en alltför lång paus från studierna med lunch och ett gympass, kom av mig lite i min planering när jag fick lite ryggont förra veckan men nu är jag snart på spåret igen. Så dagen till ära blev det rygg och biceps o lite mage. Jag tycker det är jättekul när man verkligen ser resultat men vissa muskler (typ hälften) är så hemskt långsamma. Insåg att jag är tvungen att införskaffa lite nya träningstoppar då några krympt i tvätten.... Men väl inne på intersport tala man om för mig att funktionskläder inte krymper, menade de att det är jag som växer??? Jag blev iallafall bitter och gick därifrån. Det måste isåfall vara mina muskler som börjar svälla:) Fick köpa mig en topp på gymet istället..

Träningen börjar kännas riktigt bra igen, haft en period när jag inte riktigt orkar ta ut mig.. Men nu så!! :) Back to buisness!! Affärssystem var det ja...

Tänk vad olika människor är egentligen, helt unika.. Hela tiden utvecklas samhället och trender ersätter varandra. Jämställdheten ger oss en möjlighet att öppet prata och alla strävar vi efter våra egna "rosa" drömmar.. Huruvida de är möjliga att uppleva i en relation det förtäljer inte historien. Min dröm är ju mest min egen och även om den är i stil med kamraters eller min partner så är de ju långt i från lika. Det innebär att om vi ska få våra drömmar uppfyllda så måste vi antingen hitta den "perfekta partnern" eller förändra de mina.. Båda alternativen verkar alltför avancerade och jag insåg för länge sedan att det handlar om prioritering. Jag har hittat min partner, han som får mig varm i hela hjärtat, kryper intill mig om natten och gör mig både glad och trygg. Men baksidan av  mig är inte lika fluffig som många andras verkar vara, jag har sämre dagar och är nog inte särskilt enkel att leva med. Jag är en riktig känslomänniska och har svårt att inför människor som känner mig "stänga" allt inne. Allt det här resulterar i att det inte alls är helt rosa här hemma, vissa dagar blixtrar det rent av. Vi tycker inte alls lika dant och vill inte alls samma saker alltid, vad som dock ändå gör mig säker i mitt val är den kärlek jag känner för min partner, ingen kan mäta sig med det. Den känsla han ger mig, det lugn han fömedlar, jag älskar honom av hela mitt hjärta. Baksidan av kärleken är ju den att ingen kan såra så mycket som den man älskar högst.. Så jag är helnöjd i mitt val av partner och inser att livet inte handlar om samma mål och drömmar, det handlar om en gemensam väg där vi uppfyller våra egna var för sig men med stöttning av varandra, och vissa tillsammans såklart. Men det är just de egna drömmarna som gör en stark, stark i sig själv där jag inte är beroende av min partner för att leva. Är det inte den styrkan som gör att man sedan med nya krafter kan gör allting mer rosa?

Vad är gränsen för gemensamma och separata behov och drömmar? Hur långt är du beredd att gå för mig? Det är frågor som måste besvaras för att drömmen ska förbli.